Redaktörsläst ”Rötfeber”

Vill du skriva en historisk roman men känner dig osäker på hur du ska göra för att få till en tidstypisk känsla?

Ett tips är att läsa böcker som utspelar sig i en annan tidsepok och studera hur de är skriva. Ett riktigt gott exempel är Rötfeber av Erik Nilshammar.

Handlingen i korthet: Rötfeber utspelar sig runt 1718-1719 i Jämtland och Hälsingland. Det råder svåra tider, Sverige är i krig och befolkningen tvingas till stora uppoffringar.
Under vintern överrumplas Armfeldts jämtländska armé av en fruktansvärd snöstorm under sin reträtt tillbaka över de norsk-svenska gränsfjällen och tusentals soldater fryser ihjäl. Det betyder att de som passerar dessa fjäll sommaren efter stöter på de ruttnande kropparna efter dessa soldater. Samtidigt går det rykten om att en stor del av krigskassan försvann under reträtten och det är flera som letar efter den.

Hur har då författaren gjort för att få till känslan av en annan tidsepok?

Nilshammar beskriver först och främst det mest påtagliga: kläder, frisyrer, vad som äts och dricks, hur de bor och förflyttar sig.

Men än viktigare är att han går djupare i karaktärerna – vad är deras drivkraft, hur präglas de av de svåra omständigheter som råder? Vad tror de på? Vad anser de vara rätt och fel? Varför gör de vissa val? Det kan skilja sig stort jämfört med vad som anses vara normalt i vår tid.

Men det allra första som slår läsarna är det speciella språk som författaren använder. Med hjälp av ordval, meningsbyggnad och uttryck skapar Nilshammar en känsla av ett ålderdomligt språk. Jag vet inte hur man pratade i Hälsingland och Jämtland för 300 år sedan, det vet inte författaren heller, men det gör inget. För det språk och den värld som Nilshammar bygger och visar sina läsare i Rötfeber (och hela serien om kronolänsman Erik Forsbeck) är både trovärdig, intressant och spännande.

Men även om man skriver en bok som utspelar sig i en annan tid så finns det såklart också likheter med nutiden. Kärlek, avund, rädsla, smärta är exempel på känslor som bygger broar mellan läsarna och de fiktiva karaktärerna. Nyttja det!