Om du vill väcka läsarnas känslor är det effektivt att tänka på de små detaljerna. Beskriv inte bara tårarna som rullar nerför kinderna utan vidga bilden, exempelvis:
👉Hur andas karaktären?
👉Står karaktären stadigt eller svajar hen och har knän som viker sig?
👉Hur är kroppsställningen?
👉Vad gör hen med sina händer?
👉Var vilar blicken?
Jag menar inte att du i varje gråtscen ska vara så här detaljerad, men i nyckelscener är det viktigt. Det gör att du drar in läsaren ytterligare i berättelsen.
I en bok jag manusutvecklade för något år sedan finns en stark scen där huvudpersonens lilla barn blir vittne till ett kränkande händelseförlopp och ser sin pappa i ett mycket sårbart läge. Redan då jag läste manuset första gången grät barnet, men jag ville att författaren skulle förstärka rädslan hos barnet för att beröra läsaren än mer.
Eftersom barnets nallebjörn nämnts tidigare i manuset föreslog jag för författaren att barnet i den scenen skulle krama nallebjörnen. Den lilla detaljen gjorde scenen betydligt mer gripande.
Textputs 