1984 hittas kropparna av två försvunna ungdomar bundna vid varandra. Märstapolisen kallas in och de två utredarna förs in i en för dem helt ny värld av videokassetter med pornografi, hemliga annonser i Gula tidningen och Palmhat.
I redigeringsfasen av det här manuset arbetade jag och författaren tillsammans för att hitta en lagom mängd av varierande 80-talsreferenser. När man läser en berättelse som utspelar sig i en annan tid behöver tidsmarkörerna vara ibland tydliga, ibland subtila. De ska vara av varierande karaktär och gärna allmänt kända så att de kan väcka minnen hos många läsare (om det handlar om en tid som läsarna själva kan ha upplevt).
Jag tycker också att det är viktigt att man i sina tidsmarkörer inte förstärker en klichébild av en viss tidsepok, utan försöker beskriva sådant som man vanligtvis inte tänker på. Exempelvis: Inte bara nämna artister, låtar och filmer utan också väva in klädmode, frisyrer, inredning, maträtter, bilmodeller, händelser i omvärlden etc. Det här manuset kastade mig verkligen tillbaka till 80-talet – till de vita tubsockorna, den blå mascaran, permanenterna och hårdrocksgruppen Europe.
Vill du också läsa en polisdeckare utan mobiltelefoner, internet och DNA-analyser? Läs den här!
Textputs 