👉Vad tänker dina karaktärer på?
👉Hur förmedlar du dessa tankar till läsarna?
Att skriva en karaktärs tankar är ett bra och välbeprövat sätt för att fördjupa en karaktär, eller för att låta läsaren få reda på saker som inte sägs öppet. Det är också ett smart knep för att bygga in falskhet, genom att låta karaktären tänka en sak – och sedan säga eller göra något helt annat.
Men hur ska du göra för att markera att det rör sig om tankar? Och ur vilket perspektiv ska du skriva tankarna?
Tankar kan skrivas ur två olika perspektiv: ur berättar/författar-perspektivet eller ur karaktär-perspektivet.
Här kommer två exempel som belyser skillnaden:
Hon log brett och hoppades att hon inte hade läppstift på tänderna. (Tanken förmedlas av berättaren/författaren)
Hon log brett.
Hoppas att jag inte har läppstift på tänderna, tänkte hon.
Alt: Hoppas att jag inte har läppstift på tänderna.
(Karaktären förmedlar sina tankar)
Fördelen med att skriva ur karaktärens perspektiv (i jag-form/aktiv form) är att läsaren kommer närmare karaktären och berättelsen blir lite rappare. Dessutom finns det att då möjlighet att tydligare skildra hur tanke och handling (eller tanke och dialog) skiljer sig åt. Alltså när man tänker en sak men säger eller gör en annan.
Om det är en berättelse där fokus skiftar mellan olika personer (ex genom att växla fokuskaraktär mellan olika kapitel), så tänk på att det bara är den person som är i fokus som kan få sina tankar skildrade. Annars blir det alltför rörigt för läsarna.
Så här markerar du tankar i texten:
💭Tankarna ska inte skrivas inom citattecken (utan som vanlig löptext).
💭Tankar ska heller inte skrivas i kursiv stil.
💭Tankar ska börja på ny rad för att kunna särskiljas från den berättande texten.
💭Tankar kan förtydligas exempelvis med ”tänkte Anna”, men det är inte nödvändigt.
Textputs 