Redaktörsläst ”Allt mitt bär jag med mig”

Det är många som bär på en stark önskan om att berätta om sitt liv och hur de präglats av olika händelser. Ibland skriver dessa personer för att bearbeta eller för att förstå sig själva, ibland kan resultatet ses som en förklaring till varför de blivit den person som de blivit och varför de har agerar så som de har gjort. Jag tror att det är många som kan känna igen sig i det – skavet och viljan att förklara sig.

Ofta är det mindre vana skribenter som kontaktar mig för att de vill ha min hjälp att färdigställa sitt manus, och då stöttar jag dem med både innehåll och språk. Men ibland kommer jag i kontakt med manus som är väl strukturerade, bearbetade och skrivna på ett sådant sätt att det ger läsarna stor behållning trots att det handlar om en annan persons liv. Som ”Allt mitt bär jag med mig”.

I den här boken berättar Victoria Hoff om hur det var att komma som 12-åring från Sovjetunionen till Sverige på 70-talet. Redan som barn kände hon sig ensam och utanförskapet följde henne långt upp i vuxen ålder. På ett självutlämnande sätt analyserar hon sitt eget öde med vakna ögon och med ett språk som berör. Samtidigt kan boken skänka värde till andra genom att den kan väcka tankar om läsarens eget liv och bidra till nya perspektiv.