Nu i vår har jag stöttat två personer som skrivit självbiografiska manus. De hade lite olika utgångspunkter och perspektiv i sina texter men det som var gemensamt var att de hade en stark önskan om att berätta om sitt liv och hur de präglats av olika händelser, som en förklaring till sina barn om varför de blivit den person/förälder som de blivit. Jag uppfattade att båda hade svårt att prata med sina barn om detta och därför ville de istället skriva ner sina upplevelser och reflektioner.
Jag tror att det är många som kan känna igen sig i det – skavet och viljan att förklara sig. Och då tycker jag att det är viktigt att vara öppen och ärlig i sin text, att våga gå på djupet. Det är något jag ofta återkommer till i min återkoppling.
Textputs 