De senaste veckorna har jag befunnit mig i Spanien, ja iallafall i manusvärlden. Jag har lektörsläst ett manus där handlingen utspelar sig på kanarieön El Hierro och just nu är jag i sluttampen på ett redaktörsuppdrag där handlingen till största delen utspelar sig på spanska solkusten.
Dessa manus har gjort att jag har funderat lite extra på utmaningarna med att placera en karaktär i ett land där man talar ett språk som karaktären knappt kan, eller inte kan alls.
Låt säga att du har en karaktär som i princip bara kan några enkla fraser på det språket. Om då karaktären har ett längre samtal med en ortsbo, hur berättar man för läsarna vilket språk de talar med varandra? För om man inte gör det kommer läsarna att undra hur de kan kommunicera med varandra.
Det finns några olika sätt:
🌸Låt hälsningsfrasen visa vilket språk de talar.
🌸Flika in ett ord på språket som används i någon mening.
🌸Låt karaktären reflektera över något ord.
🌸Skriv ut språket vid anföringen.
Och du – man behöver inte skriva ut den här typen av förklaringar vid all dialog. Det räcker att göra det vid något eller några tillfällen. Sedan förstår läsarna hur karaktären kommunicerar med lokalbefolkningen.
Textputs 