Sitter just nu och redaktörsläser en riktigt härlig roman som utspelar sig i juletid. Det är lite speciellt att läsa om luciatåg, snö och frusna händer som kupar sig runt varma koppar så här mitt i soliga och heta juli. Men det är som det ska vara, för att julböckerna ska hinna bli klara till jul.
I feelgood-romaner är det viktigt att läsarna verkligen känner kärlek och spänning byggas upp och vibrera genom hela boken. Och just därför kommer ett av mina råd till författaren vara att dra på ännu lite mer vid dialog och kroppsspråk för att boken ska bli riktigt sådär varm, gnistrande och kärleksfull som man vill ha det när man ligger i pyjamas under en filt och läser, alldeles proppmätt av julmat och chokladpraliner.
Textputs 